Hundra år med Röhsska museet

Röhsska museet öppnade 1916 i Göteborg och är Sveriges enda specialmuseum för design och konsthantverk. Museet har en unik samling om cirka 50 000 föremål – allt från 4500 år gamla kinesiska, arkeologiska fynd till nutida skandinavisk formgivning.

Designmuseer uppstår efter världsutställning

Sverige var sent med att få ett specialmuseum för konsthantverk och design. En rad liknande museer hade redan byggts i Europa för att visa det bästa inom industri- och hantverksproduktion. Victoria and Albert Museum i London från 1852 var föregångaren som följdes av bland andra Taideteollisuusmuseo (Museum of Art and Design) i Helsingfors från 1874, Kunstindustrimuseet i Oslo från 1876, och Kunstindustrimuseet (Design museum) i Köpenhamn från 1890.

Startskottet för uppförandet av konsthantverks- och designmuseer kom efter världsutställningen i London 1851. Vid utställningen exponerades världens industriella förmåga, men kritiken var också stark mot vad man ansåg vara brist på konstnärlig kvalitet. Det fanns en oro över att industrialismen skulle ta död på det traditionella konsthantverket.

Museerna etablerades för att samla på goda exempel. Genom rätt förebilder skulle hantverkare, industrimän och allmänheten utveckla sin kunskap om och känsla för den goda smaken. På så sätt hoppades man kunna höja den konstnärliga nivån på industrins produkter. Museerna benämndes också därför vanligtvis för konstindustrimuseer.

Medan museet fortfarande höll på att byggas, anordnades utställningar i huset. Bilden visar den andra utställningen, ”Kählers Keramik”, 1914. Foto: Röhsska museet. 

Wilhelm Berg tänder gnistan – bröderna Röhss levererar virket

Idén att öppna ett konstslöjdmuseum i Göteborg föddes under 1880-talet, då konstföreningen Sällskapet Gnistan arrangerade sin första utställning med föremål inlånade från privata samlare i Göteborg. Det enorma intresset bland besökare och samlare initierade tanken att ha en varaktig museiinstitution i Göteborg för att stödja konsthantverket.

Mannen bakom idén var kamreren, författaren och amatörarkeologen Wilhelm Berg (1839-1915) som var djupt engagerad i Göteborgs kulturliv, bland annat som omstridd sekreterare i Sällskapet Gnistan.

I en skildring av stilen i de borgerliga hemmen i Göteborg noterade Wilhelm Berg frånvaron av hantverk. Visst fanns där nedärvda vackra möbler och konstverk, men känslan för välgjorda vardagsobjekt hade ersatts av en fäbless för överdåd och dyrbara föremål i guld och silver som blandades med massproducerade varor. ”Mycket lyx. Föga smak”, sammanfattade han sina intryck i en kärnfull och också kontroversiell samhällsdiagnos.

I likhet med många andra konstindustrimuseer grundades Röhsska museet med hjälp av privata donationsmedel. De två grosshandlarbröderna Wilhelm Röhss (1834–1900) och August Röhss (1836–1904) hade skapat en förmögenhet på trävaruexport och bomullsimport. I sina testamenten donerade de medel till uppförande och inredning av museibyggnad samt inköp till museets blivande samlingar.

Äventyrare lägger grunden till samlingen

Tolv år innan museet öppnade påbörjades ett febrilt arbete med att låta uppföra en ny museibyggnad och samla in föremål. De första samlingarna utgjordes av äldre svenskt och europeiskt konsthantverk. Snart tillkom en samling japanska föremål och 1912–13 företogs för museets räkning en insamlingsresa till Kina av botanisten Thorild Wulff.

Runt sekelskiftet 1900 fanns i Europa en vurm för kinesisk och japansk kultur. Thorild Wulff visste egentligen ingenting om asiatisk konst, men fick en snabbintroduktion under en resa i Europa. Han kom till Kina samma år som kejsaren abdikerade och mitt i det rådande politiska kaoset i landet lyckades han föra med sig en mängd föremål, många antikviteter och till och med arkeologiska fynd. Dessa lade grunden till museets stora kinesiska samling som idag är en av Europas äldsta museisamlingar.

Den skrattande buddhan Buddai som Wulff hemförde till Röhsska museets samling från Kina vid en inköpsexpedition 1912-13. Foto: Thorild Wulff 

Inte för överklass utan för allmänhet

”Ett konstindustrimuseum är enligt moderna begrepp en institution som inte längre bör – i likhet med tandborsten – bli betraktat som ett överklassens njutningsmedel.” Så inledde museimannen Axel Nilsson sitt tal till Röhsska museets byggnadskommitté då han blivit tillfrågad att leda uppförandet av ett nytt museum i Göteborg.

Axel Nilsson var en färgstark personlighet och något av en renässansman, aktiv som kulturhistoriker, fotograf, arkeolog, ingenjör, arkitekt och målare. Hans vision var att skapa ett museum för både yrkesutövare och allmänhet för att sprida och inspirera till bättre smak och bättre kunnande om konsthantverk av kvalitet. Samlande förknippas gärna med rikedom och pengar. Här skulle besökarens upplevelse av utställningarna vara berikande.

Handslaget tegel när museet byggs

Museibyggnaden uppfördes 1913 i rött handslaget tegel som skulle ge en levande yta och påminna om medeltida byggnadstradition. Byggnaden är ritad av Carl Westman (1866–1936) och placerad mellan Chalmers på Vasagatan, nuvarande Valand och Slöjdföreningens skola på Kristinelundsgatan, nuvarande HDK. Byggnadens arkitektoniska utformning är på många sätt typisk för 1910-talets nationalromantiska anda.

Arkitekt Carl Westman och Röhsska museets förste intendent Axel Nilsson arbetade som ett radarpar vid uppförandet av museet och sporrade varandra hela tiden till nya lösningar. Flera av museifasadens många tegelstenar har en ristad dekor, vilka beställdes och i vissa fall även utfördes av Carl Westman och Axel Nilsson. Om du går runt museet hittar du i fasaden tecken och symboler som blommor och blad, hjärtan, ringlande ormar, skepp och tre kronor, geometriska mönster, men också bokstäver och årtal med budskap från en svunnen tid.

Museet breder ut vingarna

År 1916 slog museet upp portarna. Året efter instiftades föreningen Röhsska konstslöjdmuseets vänner med prins Eugen som ordförande. Föreningens ändamål var att köpa in värdefulla konstslöjdföremål som i samförstånd med museets ledning skulle överlämnas till Röhsska Konstslöjdmuseet och införlivas med samlingarna.

Den första byggnaden visade sig vara för liten för verksamhetens omfattning och vid mitten av 1930-talet utökade man museet med en mindre tillbyggnad, även denna gång tidstypisk. På 1930-talet hade funktionalismen slagit igenom och byggnaden som uppfördes gick helt i denna stil. Melchior Wernstedt ritade en tillbyggnad för tillfälliga utställningar som stod färdig 1937. På 1950-talet uppkom behov av ytterligare lokalyta. Sven Brolid ritade tillbyggnaden som uppfördes 1957–62.

Röhsska museet idag

Idag är Röhsska museets uppdrag att samla och visa design- och konsthantverkstraditionens skilda uttryck och att stimulera medvetenhet och kunskap om både historisk och samtida design och konsthantverk. Om den initiala drivkraften vid uppförandet av museet var att uppfostra och verka för god smak, vill museet idag hellre diskutera och skapa mening i formens historia. Vår ambition är att erbjuda en frizon för reflektion och samtal.

Sedan 1994 har Röhsska museet förmånen att dela ut världens till prissumman största designutmärkelse: Torsten & Wanja Söderbergs pris.

Museichefer i hundra år

Museets förste intendent var Axel Nilsson, som också deltog i uppbyggnaden av museet. Hans efterträdare var Gustaf Munthe 1924, Göran Axel-Nilsson 1946, Jan Brunius 1972, Christian Axel-Nilsson 1986, Helena Dahlbäck Lutteman 1996, Lasse Brunnström 1998, Elsebeth Welander-Berggren 2000, Ted Hesselbom 2007 samt Tom Hedqvist 2013. Nuvarande chef är Nina Due som tillträdde 2017.

Toppbild: Entrén till Röhsska museet, 1930-tal. Foto: Röhsska museet.